Frågan problematiserades nyligen igen i ett inlägg av Pamela Paul som skriver i kommentarsfältet på New York Times. Hon menar att vi absolut inte ska inkludera hela oss själva på arbetsplatsen, men tankesättet som var utgångspunkten för filosofin håller fortfarande, eller hur?
Ta med hela dig själv till jobbet!
Uttrycket "bring your whole self to work" kanske inte har uppfunnits av författaren Mike Robbins, men det blev allmänt känt efter att han gav ut en bok med samma titel. Robbins menar att vi måste våga visa sårbarhet och öppenhet med varandra på jobbet. Att det är för ytligt att förvänta sig att människor inte ska påverkas av vad som händer någon annanstans i livet när man är på jobbet.
Han förklarar vidare att speciellt i branscher där man jobbar med innovation och nytänkande kan det vara extra användbart att öva på sårbarhet och öppenhet med varandra för att skapa en trygghetskultur. Om medarbetarna känner sig tillräckligt bekväma på jobbet för att inte vara perfekta är det lättare att komma med oavslutade idéer. Många typer av arbete, men särskilt innovationsarbete, kännetecknas ofta av en hel del försök och misstag, och man är beroende av "framtida misstag" för att komma fram till en bra lösning. Det kräver med nödvändighet att de inblandade känner sig trygga med att det är tillåtet att inte vara perfekt.
Ta inte med hela dig själv till jobbet!
Pamela Paul å sin sida hävdar det efter en evighet på ett hemmakontor där vi plötsligt fick en inblick i våra kollegors inredningsval, rastlösa barn och trötta träningsbyxor. Kan det vara dags att damma av ditt "professionella jag". Att du väljer vilka delar av din personlighet som ska komma fram i arbetssammanhang, och vilka du lämnar hemma.
Paul fortsätter med att säga att många anställda upplevde videokonferenser från sina sovrum som en invasiv upplevelse. Och att för anställda som uppskattar att skilja på arbete och hem kändes det ganska våldsamt att ha sin chef sittande vid köksbordet dagligen. Dessutom kan det vara dags för dem du bor med att ta en paus från den "professionella versionen" av dig.
Vilken kultur vill vi ha på jobbet?
Nu präglas nog båda dessa inlägg i debatten av en amerikansk synvinkel och vi i Norden har nog en ganska väletablerad kultur att söka balans mellan jobb och hemliv. Gedigna ledighetsarrangemang för både mammor och pappor har säkerställt att det är möjligt för människor på jobbet att ostört fokusera på familjen under en period. Detta leder sannolikt också till en större acceptans för att hemlivet är en naturlig del av samtalen på jobbet. Åtminstone jämfört med kulturer där skillnaderna mellan de två är mycket tydligare.
QuickButik, till exempel, har bevisat hur de bygger upp en kultur. Du kan läsa mer om det här: Quickbutik bygger en gedigen kultur med Foosball och Huma!
Denna fråga kommer naturligtvis att vara mer eller mindre aktuell i olika företag och branscher. Det är svårt att föreställa sig att en artist bryter sig ur sin roll på scenen för att berätta att han hade en hemsk natt med rastlösa barn. Men i andra branscher kan det vara naturligt att berätta att man har sovit lite och därför behöver lite mer tid för att fatta viktiga beslut den dagen.
Oavsett var man landar på denna fråga, om man ska ta med sig hela sig själv på jobbet eller inte, är det viktigt för företag att vara medvetna om vilken kultur de vill ha på arbetsplatsen. Det kan vara viktigt att människor är genuina och uppriktiga mot varandra, och det kan vara viktigt att människor upplever respekt för sin egen integritet. Både artikeln från Pamela Paul och ett TED-talk från Mike Robbins är länkade nedan här. Och vi på Huma vill väldigt gärna diskutera detta med dig! Om du har några synpunkter på detta, skicka ett meddelande till oss på våra sociala kanaler, vi lovar att argumentera tillbaka!
Pamela Paul “Do not bring your whole self to work” https://www.nytimes.com/2022/09/25/opinion/business-economics/work-office-whole-self.html?searchResultPosition=1
Mike Robbins “Bring you whole self to work” https://www.youtube.com/watch?v=bd2WKQWG_Dg
