Vad är bluffsyndromet?
Bluffsyndromet, kanske bättre känt som ”imposter syndrome”, är termen för känslan att man inte är god nog för sitt jobb. Man känner sig som en bedragare som ”lurar” cheferna och kollegerna att tro att man är bra på det man gör. Det leder till en rädsla för att bli avslöjad som i de flesta fall är fullständigt ogrundad och irrationell. Man har ju fått sitt jobb av en anledning – att man är duktig!
Så gott som alla människor kan potentiellt uppleva bluffsyndromet. En studie publicerad i Studies in Higher Education undersöker fenomenet bland kvinnor i den akademiska världen. Studien visar att 95 % av ett slumpmässigt urval kvinnor upplever bluffsyndromet i viss grad. 46 % av deltagarna upplever att det är ofta förekommande, medan 20 % känner en intensiv och återkommande rädsla för att bli avslöjad som en bluff. Det betyder dock inte att det är ett ”kvinnosyndrom”, långt ifrån. Andra undersökningar visar att siffrorna är ungefär desamma för män. Och jag är inget undantag.
Mina episoder av bluffsyndromet – inte rationellt, men inte ovanligt
Under stora delar av min karriär har jag till viss del känt av bluffsyndromet. Jag tror att det började direkt efter att jag avslutat min utbildning och skulle på min första anställningsintervju (men om jag ska vara ärlig mot mig själv så började det nog redan innan). Då skulle jag plötsligt använda bristen på erfarenhet som ett försäljningsargument för att sälja mig själv. Det var i alla fall så det kändes då. Jag kunde tycka att bristen på erfarenhet gjorde att jag kunde se saker i företaget med helt nya ögon, men framför allt kände jag att jag inte förtjänade att få mitt drömjobb. Jag hade inget i den befattningen att göra. Men det visade sig inte stämma eftersom jag blev erbjuden jobbet.
Ja, jag fick jobbet, men det var inte min sista erfarenhet av bluffsyndromet. I mitt första jobb som marknadschef hade jag till uppgift att utarbeta en plan som skulle leda till stor tillväxt i företaget, utan någon egentlig budget, eller tidigare erfarenhet på den nivån, att utgå från. Jag vågar påstå att jag lyckades med det jag föresatt mig, men båda dessa faktorer fick mig att hamna utanför min trygghetszon.
Jag tror inte att bluffsyndromet bara förekommer i arbetslivet, utan även på hemmafronten. Det erfor jag exempelvis i hög grad när jag blev pappa för första gången. I början tittade jag mig ständigt över axeln som om jag förväntade mig att någon skulle komma och säga ”Hörru du, nu gör du ju fel! Ge mig barnet!!” Det var ju jätteläskigt att bli pappa och jag tror aldrig att jag hade kunnat vara förberedd på det, och då var det naturligt för mig att tänka att jag kanske inte passade för papparollen. Jag vet ju innerst inne att det inte stämmer. Jag har en frisk, pigg, glad och nyfiken pojke som jag är så stolt över, och jag tror att han är ganska nöjd med mig också (i alla fall ibland).
Bluffsyndromet är alltså inte rationellt. Även när man har gjort något bra kan man känna att man inte räcker till. Men kom ihåg att det bara är din hjärna som lurar dig att tro det.
Så vad kan man göra åt detta?
Det är lättare sagt än gjort ibland, men det fina med irrationella rädslor är att de vanligtvis inte är verklighetsförankrade. Det är det som gör det tryggt att försöka möta rädslan – även om det kan kännas läskigt. Ett bra sätt att bearbeta känslan är vända den till något positivt. Man kan inte garantera att det fungerar för alla, men det kan hjälpa att tänka ”Om jag känner mig otillräcklig på jobbet så borde jag kanske försöka bli bättre på det.” Det är värt ett försök, och om det inte fungerar är jag säker på att alla kan hitta sitt eget sätt att hantera känslan.
Även om det kan känns hopplöst när man befinner sig mitt i det så finns det faktiskt mycket man kan göra för att motarbeta de negativa känslorna. Här är några saker som jag själv tycker är till hjälp för att få lite kontroll över bluffsyndromet:
- Fundera lite över dina styrkor och svagheter. Kultivera dina styrkor och jobba med att minska dina svagheter. Att skapa en översikt över sina styrkor och svagheter är till stor hjälp, och jag är nästan helt säker på att du kommer att se att dina styrkor överstiger dina svagheter.
- Som med många andra negativa känslor hjälper det att prata om det. Om du stänger inne dina känslor, utan att ventilera, är det mycket sannolikt att de bara intensifieras. Släpp ut dem, så lättar troligen tyngden på dina axlar. Du får säkert några bra tips och förslag av den eller de du pratar med också.
- Fira alla segrar, även de små. Ge de negativa tankarna mindre uppmärksamhet och fokusera på det som går bra varje dag. Skriv ner tre eller fyra saker du är nöjd med. Om du får beröm eller vänliga ord från någon ska du ta med dem också. Berömmet kommer inte från ingenstans.
- Ta hand om dig själv. Ta ett djupt andetag och slappna av lite. Det är extra viktigt när man sätts på prov och stressen tar överhanden.
- Det är kanske lättare sagt än gjort, men när du känner att du inte förtjänar jobbet kan du försöka att bara vända på det. Intala dig själv att du fick jobbet för att du helt enkelt var den bästa kandidaten. Det är viktigt att komma ihåg att man söker det jobb man vill ha och inte det man har. Därför kommer det alltid att finnas en viss osäkerhet förknippad med det.
''Det är viktigt att komma ihåg att man söker det jobb man vill ha och inte det man har. Därför kommer det alltid att finnas en viss osäkerhet förknippad med det.”
Jag anser även att det finns mycket chefer kan göra för att förebygga bluffsyndromet på företaget. Hinder som dålig onboarding, dåligt informationsflöde och bristande förståelse av företagets mål och inriktning gör att medarbetare (och chefer) glömmer det viktigaste – sig själva och företaget.
Det vi anser är allra viktigast sker under introduktionen av nya medarbetare. Se till att sätta upp tydliga förväntningar så att det inte uppstår situationer där den nyanställde gör något fel eller utför en uppgift på ett undermåligt sätt på grund av otydliga arbetsbeskrivningar. Ha en bra personalhandbok som är lätt att läsa och förstå. Den ska ge huvuddragen av hur det fungerar på företaget och ge bra vägledning för rutiner och riktlinjer. Ju mer nyanställda vet om sitt jobb, desto mindre är chansen att de känner att de inte räcker till. Dessutom bör man då och då ha informella möten där man går igenom hur de senaste veckorna har gått och vad man tror kan göras bättre på längre sikt. Då är det viktigt att båda parter får uttrycka sina åsikter..
Kom ihåg – du är inte ensam.
Du är långt ifrån den enda som upplever det. Ja, jag är faktiskt säker på att du inte är den enda på ditt jobb som gör det. Tankar är inte alltid rationella, och även om din hjärna säger något till dig behöver det inte vara sant. Innan jag avslutar finns det en sak du aldrig får glömma: du är inte dina tankar. Det är bara du som kan uppfatta dem.
Om du vill ta del av tankarna hos någon annan som är rädd att bli avslöjad kan du lyssna på Humacast-avsnittet där vd för Aker Biomarine, Matts Johansen, gästade oss.
